Poesi

BARA EN HUND

Jag stryker över din gyllene päls
men din svans viftar inte mer.
Dina ögonlock är slutna
över ögon som inte längre ser.
Ditt gyllene hjärta har slutat att slå
aldrig mer hoppa, springa eller gå.
Allt är slut, det är över nu.

Jag lägger mitt huvud ned mot ditt,
och tårar rinner som blod.
Aldrig mer kommer det att bli som förr,
aldrig mer oss två.
Som isande kyla inne i dig
känner jag något som dör i mig.

Jag ska resa mig, säger du,
jag går mot en dörr,
där ute är livet exakt som förr.
Du kan inte följa med själv, om du ville.
Skriket vill ut, men jag stänger min mun
vem var det som sa: Bara en hund!!